Lördag
När vi kom dit gick vi in på området med blandade känslor, både nyfikenhet och vemod. Det var verkligen en respektfull tystnad som rådde över området och överallt fanns informationstavlor om vad som verkligen har hänt. Ibland blev man nästan lite tårögd när man satte sig in i vad 200.000 människor fick utstå i sina liv.
Bland annats kunde man läsa om dödsmarchen, där fångarna fick vandra i flera dagar i sträck och om man inte orkade så sköts man ihjäl. Vissa stupade på vägen och de lämnades bara kvar där medan de övriga fick kliva över sina kamrater.
Efter att ha gått en liten stund kom vi in innanför murarna, som var fulla med elstängsel och taggtråd. Om man väl tog sig förbi första hindret så sköts man vid det andra av SS-soldaterna som satt överallt i sina vakttorn.
Vi var in i barackerna och tittade där fångarna hade "bott", ibland upp emot 400 personer i en och samma barack. Toaletterna fick de bara använda en gång på morgonen och en gång på kvällen. Trängseln som orsakades där inne gjorde ofta att de gamla och sjuka ramlade och blev ihjältrampade av de övriga, i vissa fall blev de liggande i urin och avföring oförmögna att ta sig upp. Det hände även att SS-soldaterna dränkte fångar i toalettstolarna.
I badkaren var man upp emot 8-10 personer samtidigt med enbart iskallt strilande vatten att använda. (mitt i vintern) Även här var det vanligt att soldaterna dränkte sina fångar, exempelvis om de tvättade fötterna i "fel" badkar.
Vidare kom vi fram till själva fängelsebyggnaden, som de intagna fångarna själva fått bygga. Här satt de i helt kala och isolerade celler, ofta med fönstren försatta och utan något som helst solljus. Utanför fängelset fanns tre pålar nedsatta i marken med järnstänger instuckna. Som straff brukade SS-soldaterna binda fångens händer och vrida upp dom på ryggen så att axlarna gick ur led, sedan hängdes de upp på pålarna. I ena hörnet av inhängnaden fanns en ugn med en skorsten, vad dom gjorde med den kan man fundera på.
En gång ställde soldaterna upp flera hundra fångar ute på gården, utan kläder och mitt i vintern, för att sedan sitta i sina vakttorn och se på när de föll ihop en efter en. Ungefär hälften av dom fångarna dog ute i kylan den dagen.
De hade även en minnesplats där fångarna radades upp för att sedan skjutas medans deras kamrater såg på. På den tiden var det ingen tystnad som låg över platsen, utan alltid hördes gråt och ångestfyllda skrik från plågade människor.
Bland annats kunde man läsa om dödsmarchen, där fångarna fick vandra i flera dagar i sträck och om man inte orkade så sköts man ihjäl. Vissa stupade på vägen och de lämnades bara kvar där medan de övriga fick kliva över sina kamrater.
Efter att ha gått en liten stund kom vi in innanför murarna, som var fulla med elstängsel och taggtråd. Om man väl tog sig förbi första hindret så sköts man vid det andra av SS-soldaterna som satt överallt i sina vakttorn.
Vi var in i barackerna och tittade där fångarna hade "bott", ibland upp emot 400 personer i en och samma barack. Toaletterna fick de bara använda en gång på morgonen och en gång på kvällen. Trängseln som orsakades där inne gjorde ofta att de gamla och sjuka ramlade och blev ihjältrampade av de övriga, i vissa fall blev de liggande i urin och avföring oförmögna att ta sig upp. Det hände även att SS-soldaterna dränkte fångar i toalettstolarna.
I badkaren var man upp emot 8-10 personer samtidigt med enbart iskallt strilande vatten att använda. (mitt i vintern) Även här var det vanligt att soldaterna dränkte sina fångar, exempelvis om de tvättade fötterna i "fel" badkar.
Vidare kom vi fram till själva fängelsebyggnaden, som de intagna fångarna själva fått bygga. Här satt de i helt kala och isolerade celler, ofta med fönstren försatta och utan något som helst solljus. Utanför fängelset fanns tre pålar nedsatta i marken med järnstänger instuckna. Som straff brukade SS-soldaterna binda fångens händer och vrida upp dom på ryggen så att axlarna gick ur led, sedan hängdes de upp på pålarna. I ena hörnet av inhängnaden fanns en ugn med en skorsten, vad dom gjorde med den kan man fundera på.
En gång ställde soldaterna upp flera hundra fångar ute på gården, utan kläder och mitt i vintern, för att sedan sitta i sina vakttorn och se på när de föll ihop en efter en. Ungefär hälften av dom fångarna dog ute i kylan den dagen.
De hade även en minnesplats där fångarna radades upp för att sedan skjutas medans deras kamrater såg på. På den tiden var det ingen tystnad som låg över platsen, utan alltid hördes gråt och ångestfyllda skrik från plågade människor.
Det är en intressant sak att ha sett medan det ännu finns kvar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar